Kalklinbanan som världsarv?

Senaste nytt om den rivningshotade kalklinbanan mellan Köping och Forsby i Vingåker är att en byggnadsantikvarisk utredning just blev klar. Utrdeningen gjordes av Henrik Ogstedt på Niras, på beställning av länsstyrelserna i Sörmland och Västmanland.

Utredningen konstaterar bland annat att ”bevara bara delar av banan skulle kräva pengar för ombyggnad och det skulle vara ett misslyckande”, och ”[den] har ett högt kulturhistoriskt värde och den moderna industrihistorien i världsarvssammanhang finns det inte många av”. Den slår också fast att linbanan är den sista intakta i Sverige, och att den också idag är unik internationellt sett.

I mina efterforskningar har jag inte kunnat hitta en enda lång linbana (> 10 km) som finns bevarad idag internationellt. Alltså inte bara någon som är längre än Kalklinbanan, utan ens i samma storleksklass. Den längsta någonsin som det finns belägg för låg ju också i Sverige även om det fann en handfull industrilinbanor i 70 km-storleken en gång i tiden. Dessa är dock rivna allihop, så till den grad att det knappt finns spår kvar, helt bortsuddade från industrihistorien i den här bemärkelsen. Så det är lite av en tillfällighet att kalklinbanan på 42 km fortfarande finns, i körbart skick (senast i augusti i år).

Den diskussion som jag hittils har tagit del av om linbanans eventuella framtid har haft karaktären av en väldigt lokal fråga, man har pratat om den här lite speciella, lite kufiska banan som alla som bor i trakten har sett till och från i snart 70 år. Annars har det mest diskuterats kostnader, och helt frånvarande har perspektivet varit: att detta är en världsunik anläggning – utan överdrift – som dessutom symboliserar en period i Sveriges historia då tung tillverkningsindustri hade en helt annan roll än idag. För att inte tala om miljonprogrammet, Per Albin-linjen och krigstidens brist på gummi och bränsle.

Därför var det väldigt uppmuntrande att se någon som har utbildning, erfarenhet och dessutom länsstyrelsernas öron och ögon komma fram till samma sak.

Reportage i P4 Västmanland